Bonsoir ma famille un peu desperée
Alors, desolée pour ne pas avoir ècrit mais j'ai simplement oubliè.
Hahajaja, nu är det nästan tre manader som jag är här. Jag har läst mitt första blogginlägg och mitt första dagboksinlägg och det är lite roligt att kolla tillbaka och minnas hur knasigt allting kändes. Nu är allt normalt.
Jag har haft tre veckors lov (varav en vecka pa ett suuuuuperkul läger) oh längtar nu faktiskt tillbaka till skolan. Under lovet har jag haft tid att besöka Zermatt, Zurich, Frankrike, Moret, Bern och självklart mysiga lilla Fribourg. Franskan gar bättre, även om jag knappast pratar flytande. Men grammatiken är jag ganska haj pa nu, det är mest la vocabulaire jag maste förbättra. Det gör jag dock just nu med mitt historiaprov de MERDE över amerikanska revolutionen och den moderna staten... Slar upp ord sa det ryker om det. Lyckligtvis har jag min underbara bror som hjälper mig. oo mum o dad kan ni inte adoptera honom? Jag kommer sakna ihjäl mig när jag aker hem.
Yvvarna digagr jag ocksa grymt mycket. I början tyckte jag de evrkade lite frostiga, men de är precis som svenskar och behöver tid att öppna sig. Och jag märker att de gillar mig riktigt mycket ocksa. Den enda som inte gillar mig är väl Zora, katten, som är falsk som tusan och smörar när hon ska ha mat men annars aldrig missar en chans att hänga sig fast mot mitt ben och klösa lite. Kattfan...
Kompisar gar ocksa bra. Första veckan kände jag mig som tönten som ingen pratar med, men nu har jag verkligen fatt underbara polers. de är guld!!!!
Tyskan gar inget vidare. Jérémie lanade mig en bok om tysk grammatik och jag lessnade efter tre kapitel. Ich bin ein kartoffel duger tills vidare.
Annars.. saknaden gar bra. Visst saknar jag er, men det är inte jobbigt pa nagot sätt. Jag har slutat drömma om Gamla Stan och buss 435 pa nätterna. det enda som oroar mig lite är julen eftersom jag tror det kan bli svart. (alltsa inte färgen, utan difficult) men det är ett senare problem.
den 24de drar jag, liz och jeremie till zurich för att se mando! weehoo!! det ska bli sköj! jag ska ta manga bilder med min tuffa kamera och skicka till emelie. hehehehhe. hon lär bli jätteavis.
nä ni nu äre sovdax! gonatt o bisous!
Hahajaja, nu är det nästan tre manader som jag är här. Jag har läst mitt första blogginlägg och mitt första dagboksinlägg och det är lite roligt att kolla tillbaka och minnas hur knasigt allting kändes. Nu är allt normalt.
Jag har haft tre veckors lov (varav en vecka pa ett suuuuuperkul läger) oh längtar nu faktiskt tillbaka till skolan. Under lovet har jag haft tid att besöka Zermatt, Zurich, Frankrike, Moret, Bern och självklart mysiga lilla Fribourg. Franskan gar bättre, även om jag knappast pratar flytande. Men grammatiken är jag ganska haj pa nu, det är mest la vocabulaire jag maste förbättra. Det gör jag dock just nu med mitt historiaprov de MERDE över amerikanska revolutionen och den moderna staten... Slar upp ord sa det ryker om det. Lyckligtvis har jag min underbara bror som hjälper mig. oo mum o dad kan ni inte adoptera honom? Jag kommer sakna ihjäl mig när jag aker hem.
Yvvarna digagr jag ocksa grymt mycket. I början tyckte jag de evrkade lite frostiga, men de är precis som svenskar och behöver tid att öppna sig. Och jag märker att de gillar mig riktigt mycket ocksa. Den enda som inte gillar mig är väl Zora, katten, som är falsk som tusan och smörar när hon ska ha mat men annars aldrig missar en chans att hänga sig fast mot mitt ben och klösa lite. Kattfan...
Kompisar gar ocksa bra. Första veckan kände jag mig som tönten som ingen pratar med, men nu har jag verkligen fatt underbara polers. de är guld!!!!
Tyskan gar inget vidare. Jérémie lanade mig en bok om tysk grammatik och jag lessnade efter tre kapitel. Ich bin ein kartoffel duger tills vidare.
Annars.. saknaden gar bra. Visst saknar jag er, men det är inte jobbigt pa nagot sätt. Jag har slutat drömma om Gamla Stan och buss 435 pa nätterna. det enda som oroar mig lite är julen eftersom jag tror det kan bli svart. (alltsa inte färgen, utan difficult) men det är ett senare problem.
den 24de drar jag, liz och jeremie till zurich för att se mando! weehoo!! det ska bli sköj! jag ska ta manga bilder med min tuffa kamera och skicka till emelie. hehehehhe. hon lär bli jätteavis.
nä ni nu äre sovdax! gonatt o bisous!